En riktigt bra bok

"All the lives we never lived" av Anuradha Roy. Vilken
bok! Jag njöt från pärm till pärm och såg handlingen som
på film. Boken handlar om en indisk man vars liv starkt
påverkas av att hans mamma när han är liten flyr äkten-
skapet med en man som valts åt henne och väljer att följa
sin längtan efter att få skapa. Min beskrivning gör den inte
rättvisa – kan bara säga: läs! (Tyvärr finns den inte på
svenska.)

Vintereld av Anders de la Motte

Jag gillar verkligen Anders de la Mottes böcker. I synnerhet de senaste som utspelar sig i Skåne. Första delen heter Slutet på sommaren och den andra Höstdåd. De är helt fristående. Frågan är vad som händer i fjärde delen – för visst måste det väl komma en fjärde del med vårtema?


Den här boken har i alla fall följt mig vad jag än gjort de senaste dagarna – jag har lyssnat när jag har städat, när jag har lagat mat, när jag bara har grejat så där i största allmänhet. Jag tror faktiskt att jag gnodde på lite extra, för den här boken var så bra att jag inte ville sluta lyssna.

Så här står det om boken:
Lucianatten 1987 utbryter en våldsam brand i en skånsk stugby. En ung kvinna dör i lågorna, och i polisutredningen som följer ställs vänner mot varandra, förtroenden sviks och familjer splittras innan en ung mordbrännare till sist erkänner.

Trettio år senare får Laura Aulin ärva den nedgångna stugbyn av sin faster. För första gången sedan branden återvänder hon nu till trakten. Hennes närvaro rör upp känslorna, och när flera bränder anläggs blir stämningen än mer fientlig. Samtidigt börjar Laura ana att fastern kommit något på spåren före sin död, och hon tvingas ifrågasätta allt hon minns om den tragiska lucianatten. Om vinterelden som gav ärr som aldrig bleknat.

Sistsa boken från Shetland

Ann Cleeves bok "Vild eld" var riktigt
sorglig att läsa. Jag ser alltid fram emot
att få läsa hennes böcker. Samma sak
den här gången. Men precis när jag
skulle börja så upptäckte jag att det är
sista boken hon kommer att skriva om
Jimmy Perez och hans kollegor på
Shetland. Så sorgligt. Boken var hur
bra som helst, men den där känslan
av sorg kunde inte riktigt släppa taget.
Hoppas verkligen inte det här betyder
att Ann Cleeves tänker gå i pension och
inte skriva något mer. Jag håller tum-
marna för att hon fortsätter att skriva
om Vera Stanhope och att hon kanske
börjar på en annan serie.

Efterlängtade böcker

Ibland längtar jag extra mycket efter vissa böcker. Som de
på bilden. Ingelin Angerborns böcker är alltid mysiga.
Samma sak med Kristina Olssons. Och så Camilla och Viveca
Stens serie om läskigheterna under ytan i Stockholms skärgård.
Den boken ska jag läsa sist och verkligen njuta av. De första
delarna – Djupgraven och Sjörök var fantastiska. Jag slår vad
om att den här tredje och sista delen inte kommer att vara ett
dugg sämre.